I tisdagskväll blev Charlie vettskrämd i min famn på vår infart. Hans ögon var panikslagna och hade jag släppt honom hade han inte vågat komma tillbaka. Det blev en tur till St Göran - stelkrampsspruta och penicillin. Charlie var rädd för mig & undvek mig först nu är han ok. Han var ute och vågade inte gå förbi tujjan utanför vår dörr. Det måste ha varit ett djur där som han kände sig hotad av. Stackars Charlie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar